Shit alltså....

Man har hört om rån i butiker, på banker och lite vartsomhelst. Även om det har varit här i min stad, eller i en annan butik i det företag jag jobbar för så har det ändå alltid känts så avlägset, någonstans långt borta och det där skulle aldrig kunna hända mig, aldrig här på min arbetsplats. Jag har liksom alltid kunnat skaka av mig det, skjuta bort det på något sätt.
Tills i fredags när det faktiskt hände i "min" butik. Min arbetsplats, mina arbetskompisar. Det kunde lika gärna varit jag som suttit i kassan den kvällen, som fick en pistol rakt i ansiktet... Nu går det inte att skjuta undan, nu är det verklighet. HÄR, där jag jobbar.