Självmordstankar

Alltså inte jag, herregud nej, men min bil. Den vill seriösthamna på skroten i år känns det som.
det började ju med att den inte startade på nyårsdagen, men vi fick igång den när vädret blivit mildare. Den är väl lite mer svårstartad än förut men efter ett hetsutbrott där man skriker lite och dunkar i ratten så brukar den gå igång ;) Dessutom har förardörren börjat krångla. Tidigare har man inte kunnat öppna bakdörrarna utifrån, men jag har inte brytt mig så mycket, det är inte hela världen att böja sig in o öppna inifrån. Men nu går det KNAPPT att öppna förardörren utifrån... inifrån är det inga problem alls, utifrån får man använda hela sin kroppstyngd och verkligen slita upp dörren. Kul? inte mycket. Tänk den dagen någon bil parkerat för nära mig, då kommer inte jag komma in i min bil över huvud taget för jag vågar inte riskera att slå sönder någon annans bil på kuppen.
som om inte det vore nog har varvmätaren fått för sig att det öär tråkigt att ligga någorlunda stilla, eller för den delen visa rätt varvtal. nej det är mycket bättre att hoppa upp och ner, och varför inte påstå att motorn går i 5000 varv när jag kör 80 på femman. sånt är ju bara skoj, eller hur? Nej, jag vet inget jätteallvarligt problem, jag klarar mig bra utan den mätaren men det tyder ju på att nåt är fel nånstans...
Och så idag slutade vindrutespolaren att fungera. Jag har spolarvätska i och det luktar när jag försöker spruta den på rutan, men inget händer. Lagom kul att köra på E20 och bli omkörd , ligga bakom lastbilar etc etc

Jag blir galen på det här fanskapet snart!
Ena delen av mig vill inget hellre än följa dess önskningar och skicka den till skroten eller nån idiot som kan tänkas vilja ha den. Men å andra sidan vet jag att jag inte har råd med en ny bil så om den här pajar helt vet jag inte vad jag ska göra. Jag är i princip beroende av att ha bil...